Inget av mina hemländer kan spela fotboll.
Mina favoriter fick bli Turkiet.
Men vinner de inte får man byta favoriter.
Spaniens tränare bevisar att det inte räcker med att ha en trång vit skjorta, gammal är bäst.
Men det bästa är att jag hann till min TV i Frankrike trots den kroniska franska kommunikationskollapsen.
För hur logistiskt inkompetenta fransmännen än är – de franska fotbollskommentatorerna är toppen.
Rapporterar det som händer i spelet, ger bakgrund, fakta, inget larvigt trams, inget ”jag känner ett leende på mina läppar” eller vad de svenska kommentatorerna känner och måste meddela de stackars svenska TV-tittarna.
Rätt lag vann.
Tillbaks till bokskrivandet.
Varför blev man inte Sergio Ramos? Så fort jag får tid ska jag ställa min mamma till svars för det.
Min pappa är i himlen så honom kan man inte fråga förrän man själv kommer dit och då är det ju så dags.
Jag har fått uppskov med deadline. För boken.