Det är inte det att jag inte har något att säga, jag har ett års uppdämt kommunikationsbehov, jag vill säga för mycket, det blir för stort och öppningen är för liten.
Allting kläms ihop, dagarna blir kortare, jag hinner inte med hösten, träden är röda, gula, allt måste hinnas med och så är klockan plötsligt snart åtta på kvällen och jag vet inte, tiden går för fort för mig.
Men i morgon är det yoga.
Det var tanigt som punchline, men det får duga.