Något så privilegierat som att bara kunna trycka på en knapp på en fjärrkontroll och få se Ronaldinho, hur han dansar på fotbollsplanen – fast dansar låter alldeles för smått – och när han stannar det där ögonblicket efter steget och före och man känner sig precis som om man förstod något om fotboll och alla ens döda vänner vaknar och ler förstående och säger god natt.