1.
Ingenting märkvärdigt, jag bara sitter på bussen och läser brottsnotiserna Vi i Vasastan (det är väldigt mycket brott runt Odenplan) när jag får syn på affischen för en ny film. … ”ny film av skaparna bakom…” står det i reklamtexten och namnet på den förra filmen.
Skaparna bakom?
Jag vet inte om det är rätt eller fel grammatikaliskt men det är fult.
2.
Man får bara bryta mot en regel som man kan, grundregeln är att om det är fult ska det vara meningen att det ska vara fult.
Capische?
3.
Det är inget fel på svenska språket som inte några låneord kan rätta till. (Det är ju inte som om man stjäl dem, orden finns ju kvar i det språk som de lånas ifrån.)
Svenska språket är ett bra språk, stabilt och arkitektoniskt snyggt men roligare och rikare ju fler låneord det utsmyckas med.
4.
Att svära på svenska är ologiskt eftersom svenska svordomar innebär att den svärande hädar gud medan mycket få svenskar tar illa upp för guds räkning.
(Jävlar, fan, herre gud, satans jävla förbannade helvete.)
Det är ologiskt men inte värre, absolut inte värre, än att använda en av kvinnans känsligaste och personligaste kroppsdelar som svordom (fuck you fucking cunt.)
5.
Min pappa sa ”järnvägars” i stället för ”jävlar” och det var inte för att han var ateist.
Det är för att uppfostran är starkare än logik.
6.
Jag saknar bra svordomar på alla språk. (Shit, merde, skit är inte mycket att komma med.)
Gester är bra, men då måste man vara säker på innebörden. Väldigt säker.
7.
Ur Änglarösten av Arnaldur Indridason (översättning Ylva Hellerud):
– Jag vet absolut ingenting om den där gubben och har sett mera av han än jag vill.
– Av honom, rättade Erlendur.
– Va?
– Det heter av honom, inte av han.
– Tycker du att det är viktigt?
– Ja, sa Erlendur.