Den 6 oktober är recensionsdatum för Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, min nya bok, den som är en dagbok, en journal. Den som Lasse Sundh kallar för bloggboken.
Men eftersom jag inte läser recensioner så är detta datum inget recensionsdatum, det är ett datum bland andra datum, någons födelsedag, den dag någon dör.
Det du inte ser finns inte.
Försök!
Det fungerar.
Så länge du inte har bekanta som ringer och tycker så synd om dig att de måste citera hela recensionen i telefon.
Men det var länge sedan jag hade sådana bekanta. Nu är jag bara bekant med mina närmaste till vilka räknas Marcel Proust och Montaigne, André Brink, Ryszard Kapuscinski och Thomas Bernhard.
Det gäller bara att hålla sig mellan pärmarna, att inte slappna av och plötsligt upptäcka att där sitter du och läser svenska kultursidor på Internet och vill bara dö.
Det är långt till den 6 oktober, ett helt myggliv. Trots alla apparater jag har köpt och satt i elurtagen för att eliminera myggen har jag över hundra myggbett. Franska myggor syns inte, de hörs inte, men deras bett kliar mer än de tusen knottbett man fick trots Djungeloljan på en myr i Jämtland i slutet på femtiotalet.
Någonstans skriver Beckett om de tysta vintermyggorna på den franska landsbygden under andra världskriget, detta andra världskrig som aldrig tar slut.